Jag hoppas verkligen det vänder snart med alla graviditetssymtom, för jag tycker inte om det här med att vara gravid… Jag har inte kunnat känna riktig glädje över och hunnit tänka på att vi snart ska få en familjemedlem pga hela tiden denna känsla av depression eller irritation, illamående, tvinga i sig ”äcklig” mat (jag som älskade choklad, testade igår och det var så vidrigt), kan inte spotta ut ordentligt efter tandborstning för då kommer maten ut också, eller om det är tom mage (händer snabbt att det blir tomt!!) så håller magen ändå på att försöka stöta ut innehåll i jämna vågor så man blir alldeles grinögd!
Och att sen försöka se normal och oberoende ut på jobbet, vara lika energisk som förut (but who are you kidding??!) hålla tårarna inne, så att jag verkligen får mitt efterlängtade fasta jobbkontrakt denna månad. Javisst, sa chefen igår, ingen annan sökanden hade de kvalifikationer jag har och att jag kan få den lön jag frågade om i ansökan (dvs densamma som nu, för en kollega sa elakt nog att jag borde räkna med 6 dollar mindre per timme än jag nu tjänar… Hon vet vad jag får i lön eftersom hon satte upp mig i systemet när jag kom hit och hon tyckte jag skulle ha lägre lön!).
Och det värsta av allt (??eller, det kan ju bli värre oxå..) är att jag gjorde bort mig rejält i trafiken imorse. Jag var snurrig i huvet redan innan jag satte mig i bilen, kändes som inget syre kom till hjärnan – allt blod skickas ju neråt magtrakterna just nu medan allt byggs upp inför en växande bebis…). Mådde illa och kände hur morgonkefiren rörde sig i magen. Chefen hade sagt åt mig att jag måste vara på jobben en viss tid, 8:30 och jag åkte i god tid. (Imorgon måste jag försöka få iväg kroppen med dubbelt så lång tid på mig att köra dit…) Jag var i högerfilen som går in i vänsterfilen och såg inte att en sheriff hade stoppat en bil just där. Bilen före mig smet direkt ut i trafiken till vänster och jag försökte göra detsamma. Jag märkte inte att min sidospegel tog vid i sheriffens bil när jag passerade.
Givetvis kom de efter mig med blinkade blåljus på, bad om körkört och registrering. Vi har inte lagt in den nya DMV registreringskortet i bilen eftersom vi flyttat och sånt, så det jag hade var en månad gammalt. Men nog vet jag att jag har betalat. Jag blev alldeles sönderstressad, skakade när jag skulle förklara att jag är gravid och inte helt där… Bad tusen gånger om ursäkt. Givetvis är den amerikanska polisen alltid bitsk och elak, det ingår i deras jobb tydligen. ”Brukar du alltid köra in i bilar??” och en massa andra nedlåtande kommentarer. Det var en man och en kvinna, men en mycket manlig kvinna, om vi säger så. Hon hade nog aldrig varit gravid. Hon frågade hur långt jag var gången, eftersom det syns ju ingen mage direkt på mig. ”Två månader”, sa jag, ”det är då man har illamående och yrsel”.
Sen när dom checkade mitt körkortsregister såg dom ju att jag hade inga tidigare förseelser och dom bestämde sig för att bara ge mig en varning. Mannen var lite mer överseende än kvinnan, han såg ut att ha levt med en gravid fru och vet hur virriga dom kan vara. Kvinnopolisen böjde tillbaka min sidospegel med kommentaren att jag härmed är varnad. Hon ifrågasatte vart jag jobbade, eftersom jag kört in i ett bostadsområde, men detta är ju bara en genväg till mitt jobb på andra sidan bergskullen.
Jag körde försiktigt från platsen och inom fem minuter hade jag parkerat utanför jobbet. Där storbölade jag, ringde upp maken och sa att “allt det här beror helt och hållet på att jag är gravid, att jag inte fattar vad jag håller på med i trafiken!” Jag hade ingen egentlig stress, jag var ju ute i god tid och skulle hamnat på jobbet 10 minuter innan jag började, om jag inte gjort vad jag gjort. Helt borta… och jag känner mig såå ensam av nån anledning, för det är bara jag som har det såhär just nu. Mina andra gravida kompisar är mot slutet av sina graviditeter och de har hela tiden mått ok. Jag träffade dock på en tjej i kyrkan som är två månader längre gången än jag och väntar tvillingar. Hon berättade att hon spydde på jobbet osv, men hon har inte samma press som jag eftersom hon var fast anställd och inte behövde skyla graviditeten av oro att bli av med jobbchanser. Hon kunde berätta för dom direkt.
Jag önskar att när man mår såhär ska man inte behöva gå ut överhuvudtaget. Det känns så orättvist och så ensamt att inte vara 100% kapabel av det man normalt kan prestera (köra säkert är en av dem!) och sen försöka se normal ut. Jag vill ju inte förlora bebisen heller ju!
Vi sa faktiskt en bön vid köksbordet imorse innan jag skulle iväg imorse. Vi la speciellt till i bönen att vi ville att bebisen skulle känna sig välkommen till oss. Jag hade kökspersiennen uppdragen bara en decimeter upp, och när vi sagt amen kom en liten kolibri till fönstret, den höll sig stilla i luften precis så den kunde titta rakt in på oss genom den decimeterlånga springan och vi tittade på den och den kikade på oss innan den for iväg igen. Det kändes speciellt! Kolibris, som jag redan bloggat om förut, är dessutom min favoritfågel, jag älskar dom!
Nu ska jag gå över till cafeterian för lunch – jag hoppas jag klarar mig utan olyckor resten av dagen! 
Fortsättning följer…
Nä, det är ingen hemlighet att jag numera mår illa i princip hela tiden under vaket tillstånd pga en liten en som är på G… För det är helt enkelt inte så lätt att dölja! Jag var “sjuk” redan två veckor innan jag ens visste om att jag var gravid, och jag trodde helt klart att jag hade fått nån magsjuka, plus all stressen med att flytta förstås!
Vi var på IKEA en kväll och käkade och jag tyckte att maten smakade ingenting och tänkte att det måste ju vara nåt fel på maten som gjorde att jag kände som jag kände. Men ni på IKEA kan känna er lugna, jag ska absolut inte stämma er för matförgiftning! Jag köpte två billiga test samma eftermiddag som Michael Jackson dog och sa till maken att jag måste åtminstone kunna utesluta graviditet innan jag börjar nån slags magsjukebehandling! Vilken CHOCK när bägge testen visade samma sak, och självklart tog jag dem med 8 timmars skillnad också…
Ja, så ni kan se framför er en klassisk syn, en gravid tjej som får kväljningar över all sorts mat, och bara tanken på mat, och som måste vara ytterst försiktigt när hon borstar tänderna numera! Jag får vara verkligen försiktig på jobbet så jag inte sätter igång reflexerna… Och så vill jag inte att folk på jobbet ska veta, men jag har sett blickar (från kvinnor, givetvis!) och undrar om de känner det på sig, eller om ja det helt enkelt framgår hur tydligt som helst! Ja, all den här tröttheten gör ju att jag inte orkar lika mycket, orkar inte pyssla till gästhuset så det blir till ett hem och det har känts alltför jobbigt. Jag hoppas på den där energikicken som lär ska sätta igång senare under graviditeten!
Inte undra på att jag dessutom grät över nyheten om Michael Jackson, med alla dessa hormonsvängningar going on…!!
Idag hade vi 35 grader varmt, svettigt som tusan så jag fick på mig baddräkten och hoppade i plurret utanför husknuten! Sååå skönt! Det hjälpte att kyla av sig. De stackars papegojorna svettades i hettan, så jag tog en blomspruta och sprutade vatten på dom, det gillade dom!! Dom hade slut på mat (hallå, ägaren??) så vi gav dom äpple och mandlar och det uppskattades mycket, dom var hungriga! Sen pratade dom och repeterade dom vad vi sa, t.o.m. hur jag skrattade, det var verkligen roligt. “Whatever!” fick vi höra mycket idag. Låter rätt kul, som om han kommenterade nåt vi satt och pratade om… OKej, dax att förbereda för måndagen nu…
Ja, nu har vi sovit pa vart nya stalle i tre natter. Eller ”sovit”… Forsta dygnet holl sig katterna helt gomda, sedan borjade de varma upp lite nar jag gav dem tonfisk… Meisje borjade sen snoka runt bland alla grejer och ouppackade kartonger. Dock reagerar dom pa alla nya ljud och ska hoppa upp i fonstret rakt ovanfor mitt huvud for att kolla vad det ar, ca 5 ggr per natt. Och forra natten blev dom sa skramda att dom dok ner under mitt tacke. Sa det blir inte mycket somn for min del just nu… Annars maste jag saga att det ar sa fridfullt dar vi ar, det ar som att vakna upp pa ett semesterstalle jamfort med lagenheten vi var i innan! Speciellt nar det som nu ar soligt och vackert pa mornarna igen efter tva veckors mulet vader. Bilstrackan till jobbet ar lite langre, men sa mycket lattare och vackrare – mycket berg!
Agaren till gasthuset har tva Ara-papegojor, ett fargglatt fagelpar, varav den ena ar riktigt duktig pa att prata. Jag har hort gojan saga en hel del redan, pretty boy, pretty girl, bye-bye, nagra meningar som ar svara att tyda, och en massa annat. Han borjar nan slags dans (med head banging) sa fort jag kommer och prata med honom… Och igar sager han plotsligt jattehogt: “what the hell!” varpa han skrattade rått som en karl… Och da skrattade ju vi saklart med… Varje dag far vi höra nat nytt, och jag forsoker lara honom lite svenska ocksa! “Hej snygging!” – kan ju vara skoj att höra nar man kommer hem fran jobbet efter en lang dag?
Huller om buller. Lådor. Kartonger. Vart ska man he kläderna?? Om man bara hade en sån där klädställning på hjul som dom har i butikerna! Kylskåpet ska skuras ur, spisen, fönstrena ska putsas, badkaret…
Åsså slut på kartonger. Jag som hade tagit hit så många kartonger. ..- Ja det här kan då slängas! Och allt detta! Passar på nu medan maken är borta. Han som ska spara på allting…
Nä, jag måste ta hela den här dagen ledigt för att hinna med allt, får ringa upp chefen. Känner nästan som en baksmälla, efter packning med hjälp av en kompis tills klockan 02:00 inatt och upp igen klockan åtta.
Det skulle vara skönast att slänga bort precis allting och slippa alla grejer! Behöver man dom ens?? Kommer vi att använda bakmaskinen igen?? Och dom här högklackade skorna… Varför ska alla DVD och videofilmer få ta så mycket plats hos oss! Aldrig har jag lyckats får maken att vilja göra sig av med katten Gustaf heller…
Och vid varje ny flytt… Bara MER grejer att plocka med!! Och ni kan säkert gissa hur allt ackumulerar över oss: Fynd här och fynd där, “men den här kan ju vara bra att ha”! Yard Sales har en stor del. Jag och min kompis slängde bort MYCKET inatt! Jag behövde verkligen hennes stöd och hjälp för att få något gjort! För varför ska man släpa runt på prylar och prytts som man egentligen aldrig använder? Men, som sagt… Rätt vad det är står man där igen och tänker: “Vilket fynd! Bara tre dollar!”
I veckans fototriss handlar det om svart och vitt eller helt enkelt svartvitt! Jag tog chansen att visa gamla (foto)objekt som lika gärna skulle kunnat tagits på den gamla goda tiden, när män var kostymklädda gentlemen som höll upp bildörren och när alla kvinnor bar eleganta dräkter med hatt. Ja, iallafall i de svartvita filmernas värld -men ni kanske kan tänka er de vackra människorna från förr när ni ser dessa nytagna bilder?
a
Hollywoodbergen med den berömda skylten och en bilväg nedanför. (Från december 2008 men skulle lika gärna kunnat varit taget på den tiden svart-vitt var enda valet.)
a
Denna svarta, gamla och välskötta Plymouth stod parkerad utanför Observatoriet i Los Angeles, varifrån Hollywoodskylten också kunde ses.
a
Union Station Los Angeles, byggd 1939. Här spelades slutscenerna in i den just nu så populära "Drag me to hell" med Alison Lohman och Justin Long.
a Se mer svartvita fotografiska alster här!
a
Extrabilder bl a med Union Station från utsidan (tyvärr syns även de översta igen – ett wordpressproblem jag inte fixar alls, men klicka på dem för förstoring!):
-
- Hollywoodbergen med den berömda skylten och en bilväg nedanför. (Från december 2008 men skulle lika gärna kunnat varit taget på den tiden svart-vitt var enda valet.)
-
- Denna svarta, gamla och välskötta Plymouth stod parkerad utanför Observatoriet i Los Angeles, varifrån Hollywoodskylten också kunde ses.
-
- Union Station Los Angeles, byggd 1939. Här spelades slutscenerna in i den just nu så populära “Drag me to hell” med Alison Lohman och Justin Long.
Ikväll efter jobbet stannade jag till hos grannen Belgin, och pratade lite. Hon behövde hjälp med klädval inför jobbintervjun imorgon. Sedan for jag och maken till gäststugan och började skura ur köket… Kvinnan som bodde där tidigare har ju rökt inomhus och det är otroligt svårt att få bort tjäran! Därför måste vi måla över hela eländet, ja väggarna och taket alltså. Jag hoppas att ägaren står fast vid sitt ord och betalar för golvbyte. Det är heltäckningsmatta, dessvärre mörkgrön så man kan inte se hur skitig den faktiskt är… Eftersom han vill ha allting utbyggt av min man så fort han kan, så vill han inte kosta på för mycket. Undrar om vi kan få honom att använda parkettgolv?? Hade vi pengar över skulle vi naturligtvis lägga in själv utan att fråga!
Ägaren har precis tagit över två gigantiska färgglada papegojor, så jättefina ena som pratar men jag fattar då inte vad de säger! Dom ska visst få en specialbeställd jättebur runt ett olivträd så att dom kan flyga runt runt där… Ja, det får ni se sen hur det blir. Som ägaren sa, det blir som ett zoo här till slut! En häst, två hundar, våra två katter, fiskar, papegojor… och så jordekorrarna som förstör hans gräsmatta! Det ska bli sköldpaddor i anslutning till en annan damm… Sköldpaddor är faktiskt otroligt sociala djur, tro det eller ej. Dom kommer ju när man ropar på dem! Iallafall på jobbet i den stora dammen därute…
Så… ja, vi flyttar alltså snart in till ett Zoo… Ska bli kul, jag älskar ju djur!
Idag blev jag väckt alldeles för sent av maken/katten – klockan 07.21 och jag som måste vara på jobbet klockan åtta! Tro det eller ej, men jag hann tvätta av mig, plugga in kontaktlinserna, he på lite parfym, hoppa in i fina kläder, packa ner lite mat för dagen, köra iväg och jag var framme vid mitt skrivbord exakt klockan 07.58!! Inte illa, va!! När vi har flyttat kommer det inte alls finnas utrymme för såna här sjusovningar, eftersom det är dubbelt så långt bort…
Efter jobbet blev det dags för veckans första springtur. Kände absolut inte för det, men måste motionera för att må bra och slippa yrsel, värk och sånt. Och sen hemma igen så känner man sig genast bättre. För hälsans skull har jag idag också köpt rå (opastöriserad) äppelcidervinäger och dricker det utblandat i vatten.. det är faktiskt gott! Bra för mycket: allergier, täppthet, ph-värdet i kroppen, rensa ut lagrade gifter och även öka förbränningen för dem som önskar det… Klicka här och läs mer, det finns naturligtvis en hel massa skrivet om just denna gamla kur.
Sen kör jag fortfarande (som jag skrev förut) med färskt citronvatten och maplesyrup, det rensar också och är superuppfriskande att dricka. Hoppas någon till blir inspirerad att pröva nåt för hälsan!
a
Förresten, det jag låg och drömde om när jag försov mig så, gjorde kanske att jag inte ville vakna! Jag var hemma i Umeå och umgicks intensivt med alla som jag känner, familj och kompisar där… [suck!] Jag sorterade även igenom lite prylar som jag har där… Det är inge kul att inte ha vissa saker som jag skulle vilja ha med mig där jag är, t.ex. alla mina fotoalbum och svenska saker, minnen, osv. Undrar hur andra utlandsbor känner det?? Det är väl så för alla miljoner människor som valt (eller tvingats) att bosätta sig utomlands, antar jag…
Ikväll har vi varit till nya stället vi ska bo på! Ägaren har redan gett oss nycklarna till huset så att vi kan börja flytta över grejer. Fint ska de bli! Han vill helst bygga om hela huset, göra större kök, badrum och sovrum samt höja taket men jag vill nog hinna bo in mig först innan det blir en massa byggdamm överallt… Så vi ska börja med att fräscha upp stället fram till den 15:de innan vi flyttar in, med nytt golv och ommålning, eftersom förra hyresgästen rökte därinne… (suck!) Maken har väl några killar som kan hjälpa till, men målningen går nog fort eftersom vi har gjort det förut tillsammans i betydligt större hus. Vi slipper betala hyra tills dess, så det är väl värt det för oss att vi inte betalar dubbla hyror någonstans! Vi har en egen bakgård med högt staket runt, insynsskyddat. Där hade jag tänkt så gräsmatta, plantera minst ett citronträd och några fina plantor och örter. Katterna får gå in och ut hur de vill via egen kattdörr som leder direkt till den inhägnade bakgården.
Nedan får ni en “sneak-peak” på vår nya lya, sett ifrån lusthuset där vi satt ikväll – mycket (o)gräs va; det är en fiskdamm nedanför allt gräset till vänster:
Annars har jag väl inte så mycket för mig nuförtiden, jag far ut och springer 3-4 gånger i veckan för att må bra. Det bästa jag vet är en springrunda uppe i skogen där det är backigt och kuperat så man får rusha igenom upp och ner. Och även efter vi flyttat kommer jag att kunna springa i bekanta områden om jag tar bilen och kör tio minuter hemifrån. Annars kanske jag kan ta med en av ägarens stora hundar på en springtur?? Dom har en schäfer som är hur snäll som helst, men som iallafall skulle avskräcka de flesta från att hoppa på mig.
Och varför skulle nån hoppa på mig då, kanske du undrar? Ja, så är det ju nuförtiden, man kan tyvärr aldrig vara helt säker. Jag köpte faktiskt pepparsprej i fjol som man kan ha på nyckelknippan, men än så länge har jag inte tagit med den på springturen. Det var ju en kille som cyklade upp mig och skällde på mig att jag hade sprungit på “hans” gräsmatta (vilket inte var hans, det var allmänt område) och gjorde antydningar att han ville slå mig, han följde också efter mig en bit. Det som hjälpte då var att jag skrek tillbaka så högt jag kunde att han skulle lämna mig ifred. Jag vet inte varifrån jag fick min starka och mörka röst, men jag blev då otroligt arg, och det fick fart på honom så han vände om med cykeln därifrån han kom. Sedermera har jag läst att män sällan ger sig på kvinnor som skriker högt och sparkar ifrån sig. Och har jag med mig en schäfer blir det nog ännu säkrare!
Bloggtorkan har visst börjat igen… Vet inte vad den beror på, men ibland så dyker den bara upp sådär! En kul grej hände, att en gammal vän som jag lärde känna i Sverige och som bor i Oregon hörde plötsligt av sig häromdagen. Kanske hinner vi träffas nästa gång de kommer söderut till Los Angeles-området, så vi får prata gamla tider!
Numera är det bara jobba och förbereda för flytt som gäller! Tid för förändring och förnyelse.
Idag fick förresten både jag och chefen en förvånad min när jag sa min ålder och han berättade hur gammal han var. Han är tydligen bara 10 år äldre än mig! Jag som trodde han var typ 55 år gammal… Men det sa jag inte såklart! Och inte hade han trott att jag var så gammal som 36 heller… men det sa han inte, men jag kunde se förvåningen likaväl, de allra flesta gissar att jag är fortfarande kring 29… ja, så vi båda hade nog gått i tron att vi hade 20 års skillnad mellan oss, och så var det bara 10… Knäppt!
