Så var det dax igen för Thanksgiving. Eller Tacksägelsehelg, kanske man skulle kalla det på svenska? Det är därmed dax att erkänna för sig själv och andra vad man egentligen är tacksam över. Jag har så många saker att vara tacksam för i år!
Det första såklart att jag äntligen har en liten bebis som lever i min mage! Hon är redan 7 månader gammal i magen och sparkar på som aldrig förr. Nu har hon ”byggt ut” så pass mycket att hon lyckades sparka mig på nedersta revbenet häromdagen, det kändes allt lite konstigt! 
Bara snart så ska vi få träffa henne, vår dotter, på riktigt!
Sedan är jag tacksam över min man, som ställer upp så mycket på mig nu när jag är gravid och illamående/sjuk om vartannat. Han far och handlar färsk frukt på morgonen innan jag stiger upp och fixar iordning att ta med mig på jobbet, samt blandar ihop en sallad med allehanda godsaker i. Jag är tacksam att han håller sig i trim också! 
Jag är tacksam för att ha jobb i dessa tider när många blir arbetslösa. Jag har kollegor som blivit uppsagda och bara får jobba i en vecka till. Jag är tacksam för att ha försäkring via jobbet som gör att vi har sjukvård och har råd till allting i behöver!
Jag är tacksam för att erfarenheten att när man betalar sitt tionde till kyrkan så får man verkligen välsignelser tillbaka! Vi fick oväntat tillbaka ”hur mycket som helst” (behöver inte nämna nån summa då det inte betyder samma sak med pengars värde i Sverige som här) på skatten bara häromdagen! Så jag kunde med gott samvete fara och handla massa mammakläder till mig själv!!
Jag är tacksam för familjen och släkten hemma i Sverige som vi ska få träffa, tillsammans med vår dotter, till sommaren när mamma fyller jämnt! Jag är också tacksam för släkten i Phoenix som vi alldeles strax ska köra och besöka över Thanksgiving! Will be a nice roadtrip!
På återseende!!
(Bilden: togs i lördags efter min shoppingtur, exakt 7 mån gravid)
Det är faktiskt trots allt en superbra erfarenhet det här med att bo i ett annat land än Sverige, helt enkelt för att man måste lära sig att klara sig själv!
Som förmodligen 99% av alla utlandssvenskar gör, följer jag med i vad som händer i fäderneslandet. Och nu som gravid för tredje gången så ser jag att wow, vad många saker som svenska gravida kvinnor kan få av samhället som jag inte får här. Oootroooligt!
Jag visste t.ex. inte att man kan bli sjukskriven hela två månader innan beräknad födsel om man mår pest. Det skulle i princip innebära att jag bara behövde jobba i 4 veckor till och sen bara ta det lugnt medan pengar fortfarande rullar in… Istället planerar jag att jobba fram till sista dagen om bara kroppen ställer upp på det! Ja, jag kanske t.o.m. råkar ut för att vattnet går medan jag sitter på kontoret?? Jag får se vad läkaren säger till mig att göra, än så länge har jag bara mått bra – förutom dessa förkylningar då…
Min mamma fick vara ledig i 6 månader efter hon fått mig medan hon fick viss inkomst. Så redan på 70-talet så hade de svenska kvinnorna det mycket bättre än dagens amerikanskor som bara får 3 månaders ledighet. Sa jag förresten 3 månaders obetald ledighet? Jajamensan, så är det alltså här!
”Actual paid ”maternity leave” — while the norm in every other developed country — is unusual in the United States, although some enlightened companies do offer new parents paid time off, up to six weeks in some cases.” (babycenter.com)
Om man inte kan få mammaledighet, kan man begära ”korttidsinvaliditet” vilket lär bli det jag får ta eftersom jag inte varit anställd i ett helt år ännu. ”In California, for example, you’re covered at 55 percent of your usual salary for up to six weeks per 12-month period. You may be able to get coverage for eight weeks or longer after the birth if you’ve had a c-section or medical complications, but your doctor must certify this.”
Och sedan efter den korta tiden då…? Då finns det Day Care Centers som tar in bebisar från 6 veckors ålder. Jag kör förbi en varje dag t/f jobbet och de har en stor skylt utmed gatan som fick mig lite tröstlös. Aldrig att det tillhör mina planer!! Dock kan väl detta ses som några orsaker till att vi har så många ”housewives” här i Staterna?
Ja, att jämföra mellan Sverige och USA är ju att jämföra helt olika kulturer. Jag läste en del om kulturer när jag gick på universitetet i Nederländerna. Sverige toppar listan över de mest feministiska länderna i världen medan USA istället ligger högt på den maskulina sidan. Svenska kvinnor åtnjuter dessutom den absolut största rankningen av Frihet i hela vida världen, på ingen annan plats kan en kvinna ha så många privilegier i livet. Eftersom USA i grunden tvärtemot är maskulint kommer de flesta av dessa privilegier förmodligen aldrig att kunna åtnjutas här. Inte ens om vi skulle få en kvinnlig president, eftersom kulturen sitter förmodligen hårt i generna hos henne också…
Nä, här är det antingen karriären eller stanna hemma med barnet. Jag hoppas kunna stanna hemma med vår dotter så länge det bara går, kanske hitta ett jobb som man kan sköta hemifrån till och med! Jag litar fullt på allas vår skapare, dvs vår himmelske fader, då jag vet att hans naturliga mening är att mamman tar hand om barnen när de är små nyfödda krabater, och inte nåt knepigt daghem!
Och om jag en dag skulle få lyckan att få syskon till henne medan vi bor i Sverige kommer jag att glida fram på stora moln, det vet jag bestämt!!
När man är gravid kan vad som helst hända, och när som helst. Sånt som man aldrig haft problem med tidigare kan bli riktigt jobbigt. I början var det ju extra jobbigt med illamående och mången gång har man fått smaka på samma mat mer än en gång, milt uttryckt… Nu är det nästan som om jag glömt bort hur det var att gå omkring och må illa och känna konstiga dofter överallt!
Och då sätter nåt annat lite mer oväntat igång: Ont i fötterna!! Sedan igår kan jag inte ens promenera över till toaletterna utan värk i fötterna. Det är en konstig värk som tydligen inte ens går att massera eller trycka bort… Jag har då aldrig haft problem med mina fötter förut, jag som sprungit terräng i över 20 års tid. Självklart är det normala graviditetsbaserade problem. Bara att kolla upp på vilken graviditetssida som helst, så får man veta det man behöver veta.
En kompis som fick barn i augusti hade verkliga problem med att gå mot slutet av graviditeten, oj vilken halta Lotta det blev av henne! En annan kompis fick en större fotstorlek efter graviditeten! Det hoppas jag inte är vad som händer med mig, men det blir till att promenera runt i gympaskor tills vidare – inte precis snyggt till finbyxorna och blusen! !
Just nu undrar jag varför folk så ofta säger att det är sååå fantastiskt att vara gravid? Det är ju bara jobbigt att vara gravid – och det är väl slutresultatet, en förhoppningsvis frisk och kry bäbis, som är det fantastiska!?
Nu när jag är gravid kan jag inte äta som förut (många förbud), har sämre immunförsvar, måste springa till läkaren och spendera hur mycket tid som helst där (jag avskyr att gå till doktorn) och sover inte lika bra. Ständig trötthet… Måste sova på sidan, för på mage känns verkligen konstigt och på rygg får man minskad blodtillförsel till hjärnan vilket leder till huvudvärk och yrsel (enligt den nästan ökända boken ”What to Expect When You’re Expecting”).
När jag ska vända från sida till sida så vaknar jag varje gång av det det sträcker och gör ont därinne, vilket också är heeelt normalt. Det knakar i alla leder och låter som om man ska gå av. Åsså alla dessa vitamintabletter som ska sväljas dagligen – jag är sååå less på dom!! Jag känner verkligen inte igen min kropp längre, den känns som den åldrats 40 år då energin och rörligheten är borta.
Det som är skoj är att se bebisen sparka runt därinne och längta tills hon kommer ut! För nu, när jag käkar antibiotika är jag ännu mer orkeslös och apatisk än innan och hoppas att det här får ett lyckligt slut iallafall! – Det måste ju vara alla de här grejerna som nyblivna mammor helt glömmer bort när bebisen väl anlänt… Och det gör nog jag med om sisådär tre månader?
Såhär gillar katterna att sitta och filosofera och kika på allt som pågår där ute. Vi har t.ex. jättesöta olikfärgade kolibris som håller till utanför och gärna sätter sig i olivträdet en stund. Såg en fin igår med svart huvud och mörkgrått bröst, och så svarta små fjäderpennor där bak. Dom är ju pyttesmå de här fåglarna, och ack så faschinerande!
a
a
a
a
På Halloweendagen den sista oktober var jag på Target och kollade runt lite. När jag såg dessa hyllor fullastade med lågprisgodis fick jag automatiskt en flashback till… Vasabåtarna! Det var ju nästan som om golvet började gunga… 
a
a
a
a
a
Numera blir det inget mer godis tills bebisen kommer, utan nu njuter jag av färska clementiner. Supergoda och lätta att skala är dom! Allt det där godiset som delades ut gratis på jobbet drog ner mitt immunförsvar ordentligt så jag drog på mig förkylningar som aldrig förr. Äter nu antibiotika eftersom hörselgångar och ”sinuses” är inflammerade. Bebisen sparkar på som vanligt, faktiskt börjar hon bli riktigt stark, om man säger så! Som maken sa: det ser ut som din mage har jordbävning!
Nu var det länge sen jag klev in här och skrev nåt! Mycket virrvarr i huvudet av att jobba heltid och vara gravid – kliva upp och köra till jobbet är en lika stor utmaning varje dag, när man helst vill sova till tio!
Vi fick titta på bebin en gång till för en vecka sen då jag var nästan 24 veckor. Då mättes det igen och allt var som det ska, det var fortfarande en tjej (haha!) och hon följer utvecklingskurvan som sig bör. Dock verkar det som hon har fått en konstig gen ifrån sin farmor, en liten grej som inte gör nånting alls: både farmor och hon saknar tydligen det nedersta revbenet! Vi får väl se sen om det stämmer, när vi kollar henne igen om fyra veckor. Enligt både farmor och läkaren är det inget som syns utifrån, eller som spelar nån som helst roll. Som läkaren dessutom påpekade – förr i tiden så opererade ju kvinnor bort sin nedersta revben så de skulle se smalare ut!
Det är en till tjej i kyrkan som är gravid och hon ska ha sin pojke bara 4 veckor efter mig! Ska bli spännande att se sen, när vi har varsin liten bebis!! Jag är så glad för det, för det är hennes första också. I förra församlingen så fanns det massor med barn och gravida mammor som väntade sina andra eller tredje barn. Så jag kände mig rätt utanför, ”icke-gravid” som jag ju var då! Här där vi bor nu har vi faktiskt mestadels snälla, goa gamla tanter…
24 veckor här, det har precis börjat synas...
Halloween kom och gick, vi såg flera utklädda ungar. For till kyrkan på kvällen och umgicks ett tag, fikade och åt lite godis. Barnen gick sen en ”trick or treat”-runda på parkeringen, som de då kallar ”trunk or treat”. Folk hade dekorerat de öppna bagageluckorna (trunks) med ljus, spindelväv, pumpor och skelett. Jag blev varskodd att om nåt år så blir det automatiskt min tur att vara med, då vi har barn! Då måste jag ordna med utklädningsdräkter osv… Men än så länge är hon ju i magen, så vi tar det som det kommer! På Valentin-dagen är det tänkt att hon ska komma, hoppas hon håller datumet!
Åssa gick man på en liten influensa! Jag tror detta är första ggn i mitt liv som jag vet exakt vem den kom ifrån också! En arbetskompis var jättesjuk vilket vi kunde höra i en telefonkonferens på måndagen förra veckan då hon jobbade hemifrån. Hon sa till alla att ”den här förkylningen vill ni verkligen inte ha på kontoret!!” Feber, ont i halsen, osv.
Så hade samma person mage att komma in på jobbet dan därpå! Jag blev helt chockad när hon kom till mig och frågade om vi hade näsdukar!! Jag hann inte täcka över ansiktet eller nånting och så var det tydligen kört. Tre dagar senare bröt det ut och flera andra på jobbet hängde på. Tror ni man blir ilsk, eller!! Dom som har möjlighet att jobba hemifrån ska väl inte behöva komma in på jobbet och sprida virus..!
När man är gravid känns det extra jobbigt med ytterligare en påfrestning för kroppen. Jag kämpade på i några dagar men imorse var det alldeles för jobbigt att ta mig ur sängen så jag ringde in sjuk. Då får man ta ut en semesterdag – jag har typ 20 timmar betald ledigtid att ta ut, inga sjukdagar. Inte ovanligt för Amerika. Men nu ska jag se om jag inte också kan få en laptop så att jag kan jobba hemifrån då det behövs. Och om de då säger att jag inte har de kvalifikationer för detta, ska jag be om att få lära mig det jag behöver för att bli kvalificerad!
Som det är nu så jobbar jag på en tjänst som är betydligt lägre (ganska meningslös i många fall) än de tjänster jag haft tidigare, men jag fick ju glatt ta det jag fick, det är iallafall bra betalt och ganska nära hemmet. Med tanke på de 15 miljoner arbetslösa amerikaner så är jag väldigt lyckligt lottad, om än just nu väldigt trött och febrig med en liten bebis sparkandes i magen (som jag ser SÅ mycket fram emot att få träffa)!!
…vilken mage jag har fått! Och dom där två på övervåningen slutar tydligen inte heller att växa, känns väääldigt konstigt med så snabba förändringar i ens egen kropp. Fast – vaddå ”egen” kropp!? Nu är det tydligt att det inte är bara min kropp längre, för nu får jag plötsligt inte sova på magen längre för då börjar nån därnere att banka så att jag vaknar!! 
Hände senast imorse!
Kläder för en växande mage finns det verkligen inte gott om här. H&M har inga mammakläder, som dom ju borde ha. Till slut hittade jag två par mammabyxor på Target, ett par svarta och ett par bruna samt ett par jeans på GAP Kids… Ska jag nu klara mig på tre par byxor i fem månader? Om jag ändå hade fått vara i Sverige eller i Holland för att shoppa mammaplagg!!!
Ha de!
Här är vi på väg till IKEA: jag, maken bakom kameran och bebben gömd i magen. Jag är precis 19 veckor här och tycker det känns svårt med att plötsligt gå omkring med en stor mage. Och större måste den ju bli om vi ska kunna få en frisk bäbis!!
Shorts och byxor kan jag inte knäppa längre, det är säkerhetsnålar och annat som förlänger användandet av kläderna. Blev så paff att en kjol som alltid varit stor i midjan inte ens går på längre, så jag måste allt börja se mig om efter bättre kläder!
Besöket på IKEA ledde till inte så mycket mer inköp än lite köksgrejer denna gång. Vi kollade på bokhyllor och fastnade för en sort med glasdörrar, men själva inköpet gjorde vi via Craigs list, för mindre än halva IKEA-priset! Och så slapp vi montera ihop den också… Glasdörrarna köper vi senare direkt från IKEA.
Via Craigs list hittade vi också en fin bäddsoffa i ljust trä som vi handlade av en tjej i Westwood för bara 150 dollar. Denna var ett år gammal, och en ny sådan skulle ha kostat ca 600 dollar. Det är såå skönt att ha soffa hemma igen! Vi har ju fått leva utan soffa i några månader eftersom vi gjorde oss av med den gamla innan flytten. Man ska allt få vara utan saker ibland för att senare uppskatta det så mycket mer!!
Bäbisen i magen uppskattade nog laxen jag käkade på IKEA-restaurangen… Så gott och nyttigt! Maken har inte fixat till spisen än så att vi kan ta in den, men när det sker så kanske det blir tillagning av fisk hos oss?? Jag som inte lagat annat än vegetarisk mat i så många år kommer knappt ihåg hur man gör längre. Tips emottages gärna!
Imorse vaknade jag dessvärre med samma lessenhet! Det är hormoner, precis som de som blir griniga när de har mens blir jag nu tydligen. Varje dag. På jobbet var det dock inte precis som vanligt idag! Jag skulle till damrummet (som det ju kallas här) och utanför hade ett bokföretag gjort iordning en liten bokmarknad. En tredjedel av böckerna var barnböcker och det fanns även en massa fina mjuka leksaker till små barn. Det fanns också ett fint litet ”akvarium” som ser ut som en upplyst datorskärm med fiskar som simmar omkring som jag tyckte var läcker. När jag såg allt det där kände jag att jag ville köpa till just vårat barn, men… hon är ju inte här än!
Jag fick en lapp om bokmarknaden och gick sen in på damernas och kunde inte hålla tårarna borta när jag väl stängt om mig. För jag vet ju inte hundra procent garanterat att vi ska få ett barn, som vi såå gärna vill ha. Jag kunde se mig själv bläddra och läsa högt ur dessa böcker för vår dotter, men kommer det verkligen att bli så den här gången?? Jag bad en tyst bön (gör jag ofta i tankarna) att få känna att hon verkligen lever och kommer att få vara med oss.
Tillbaka vid skrivbordet kollade jag på lappen jag fått. Tydligen skulle det bli en lottdragning senare på eftermiddagen där en vinnare skulle få välja ut en sak från marknaden. Jag kände att jag borde vara med och gick över med lotten till samma kille som gett mig lappen, och frågade vart jag skulle lägga den. ”Ge den till Jim”, sa han, och han påpekade med ett stort leende till denne Jim (ägaren av bokföretaget) att: ”I hope this lady wins!”
Efter min lunchsovpaus (jag äter vid skrivbordet numera så att jag kan gå och sova en timme under lunchen) så satte jag mig återigen vid datorn och pysslade med arbetsordrar och sånt. Så ringde telefonen och det var min (okände) kollega Frank, som lät mycket glad att meddela att jag var utsedd som vinnare av lottdragningen! Jippi! Så nu fick jag gå och välja precis vad jag ville ha!
Ingen av vuxenböckerna föll mig direkt i smaken. Det fanns en massa matlagningsböcker, men inte av den typ jag skulle behöva. Jag såg ett par lustiga kokböcker om hur man plagierar olika kända snabbrestaurangers maträtter och ett par andra om hur många kalorier det finns i restaurangmat! Gissa vad jag valde…? Något som jag tror att även dottern, när hon kommer, kommer att tycka är kul att ha som nattlampa i mörkret! Så tror ni inte att det kanske fanns någon däruppe som ville trösta mig en dag som denna ändå??
