Skip to content

Sitt ner och försök sälja dig STORT

24 juli 2008

Vad konstigt det kan bli ibland. Kom alldeles nyss från den där intervjun som jag nämnde tidigare. Jag var inte ett dugg nervös innan intervjun och talade först en stund med ”Human Resources”-representanten som sedan visade mig upp till kontoret där kvinnan som behöver en assistent jobbar. Jag kände mig trygg och säker i mig själv, naturligt mejkad och i kläder som jag känner mig snygg och professionell i. Damen som tog emot var lika lång som mig, kanske 10 år äldre och något av en goodlooking åt det tuffa hållet.

Allt kändes coolt tills jag fick sitta ner… i en djup fåtölj! Fåtöljen hon hade var så låg att jag blev ett huvud kortare än henne, där hon satt på andra sidan skrivbordet i en vanlig kontorsstol. Jag fann mig plötsligt stirrandes in i baksidan av en serie fotoramar som hon hade ställt framför sig på skrivbordet. Rätade på ryggen så långt som jag kunde, men kunde knappt se människan i ögonen… nu befann jag mig i rejält underläge och skulle försöka berätta om mig själv och varför just jag var lämpad för det här jobbet. Jag blev kort sagt nervös! Jag tappade ord, ni vet engelska ord! Och till varje mening jag sa, svarade hon snabbt: okay, okay, okay som för att skruva upp tempot ännu mer. Till slut hade hon bestämt sig för att jag nog inte var rätt person för jobbet, för jag hade sagt någonting om att jag föredrog internationella företag jämfört med helt amerikanska (och det här var ju ett internationellt företag!) och att i jobbet självt skulle jag inte få prata med utlandet eller utlänningar någonting.

Vet inte om ni förstår det, men jag försökte förklara skillnaden… att det spelar ingen roll om jag inte kommer i direkt kontakt med turisterna – just det där att känslan på internationella företag är annorlunda: öppnare, mer flexibelt än på renodlat inhemska företag som det jag nu jobbar på – ett amerikanskt försäkringsbolag! Hmm, det var en konstig intervju som tog mindre än 10 minuter. Jag kände iallafall att jag skulle kunna göra ett superjobb för henne och att hon skulle bli lika nöjd som andra arbetsgivare jag har haft. Jag bad henne kontakta en av mina tidigare arbetsgivare (som faktiskt påminner om henne: stressad & småbitsk) because she can help you determine if I am the right person for this job or not.  Jag citerade även min ovan nämnda referensperson: ”She [d.v.s. jag] is absolutely fantastic, you just hand something to her and she gets the job done!”

 

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Epilog… 

Jag vet inte, men jag hoppas hon verkligen hinner prata med min tidigare arbetsgivare. Jag tror skillnaden på mig och många andra arbetssökande är att jag vill verkligen förbättra och utveckla mig själv, varje ny dag, både privat och i jobbet. Jag rannsakar mig själv dagligen för att kunna vara den bästa person/kollega/assistent jag kan bli. Att vara lätt att ha att göra med, lätt att jobba med.

Referenspersonen jag nämnde var illa omtyckt av alla. Hon var elak mot mig också, tills jag visade motsatsen till hur de flesta andra betedde sig mot henne. Först och främst såg jag henne som person – ensamstående med en femåring, karriärstress, äldre far som var sjuk, mycket oro osv. Hon tog ut all sin irritation på jobbet, speciellt på folk som inte uppfyllde hennes krav. Folk avskydde henne bakom ryggen. Jag såg framförallt till att inte klaga (som de andra) eller ligga efter, utan hellre att jag gjorde jobbet snabbt & bra.

Hon behövde inte förklara någonting om hur ett nytt program fungerade etc, jag tog mig bara an det och lärde mig samtidigt nya saker. Kort sagt gjorde jag livet lite enklare för henne och hon uppskattade mig rejält! Hon var aldrig mer bitsk mot mig efter det och hon gillade mig! Så även om de andra såg henne som en fiende, så gjorde jag henne till en vän. Därför vet jag att även hon jag träffade idag skulle kunna bli lika nöjd om hon ger mig den chansen. Det kan bli en win-win situation, men det är upp till henne nu. Jag har ju kvar mitt lilla jobb här jag… och lunkar på här, tills vidare…🙂 Äh, det är ju inte så dåligt det heller, idag har jag till exempel käkat färska solmogna persikor som någon snäll kollega plockat från sin trädgård och tagit med… Mums!

2 kommentarer leave one →
  1. 25 juli 2008 03:08

    All cred to you!! Huvudsaken du vet att du gjort bra ifrån dig. Det blir ju hennes ”förlust” om hon inte väljer dig, eller hur!? Här strålar solen idag å vi ska he oss ut i solen strax, ska bara få i oss lite lunch först å sen kommer bäbisarna frammåt kvällen. Kram å trevlig helg! M&M

  2. Marianne permalink
    26 juli 2008 00:26

    Hon använde sig av det man får lära sig hur man ska placera personer för att få dom i underläge men hon använde det så att säga ”in absurdum” och det visar ju bara på hennes egen svaghet. Jag tror inte att det skulle vara precis givande eller lätt att arbeta med en sådan person så det är nog lika bra för dig om det skulle bli något annat istället.
    Jag ser situationen framför mig som tagen ur en fars där man driver med tesen att chefen ska ha en stol framför sitt skrivbord som är lite lägre än där han sitter själv för att han ska ha ett litet övertag. Bilden du beskriver är komisk:))) och hon blir tragisk.
    Ta hand om dig – kramkram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: