Skip to content

Dagen efter…

30 juli 2008

Dagen efter… Det var mycket rapporterande om jordbävningen igår på nyheterna. Det såg för bedrövligt ut i en butik där det mesta som stått på hyllorna hamnade på golvet! Jag lärde mig i vart fall att Röda Korset har en bag med första hjälpen-prylar vid en katastrof som en jordbävning ju kan leda till. Måste skaffa ett par sådana, en för bilen och en hemma.

Efter den stora jordbävningen i Northridge 1994 när 72 personer dog och tusentals andra skadades, inklusive de flesta byggnader, så byggdes allting jordbävningssäkert. Därför blev skadorna ytterst minimala igår. Men det kommer mera… Jag minns tydligt när jag var ”ung” och bodde i trygga Sverige och hörde om dödliga jordbävningar i Kalifornien.  Jag tyckte folk var verkligen idioter som ens bosatte sig i såna områden! Och så ironiskt nog, bara elva år senare, så flyttar jag till just det området! Ovetandes, förstås… Jag bor bara ett par km ifrån själva epicentret Reseda Blvd-Saticoy.

Har varit med om fyra större skalv, och flera små som bara känns som en lastbil som kört förbi, men det igår var det värsta. Rädd? Nää, men det är en hemskt olustig känsla att jorden man går på kan plötsligt bli osäker och oframkomlig; för man kan ju inte göra som fåglarna och ge sig upp i luften! Dom här underjordiska plattorna fortsätter att röra på sig och det finns ingen som kan förutsäga när nästa ”event” sker. Men jag var lite förberedd dock, bara fem minuter innan det skedde hade jag tankar om jordbävningar och undrade när det var dags för nästa. Precis som hundar eller katter som känner på sig saker, antar jag!

2 kommentarer leave one →
  1. 31 juli 2008 02:35

    Jag blir då nervös av att tänka mig att bo där. Du gör det bra, tycker jag. Kram, Maria

  2. Vardagsprat permalink*
    31 juli 2008 15:45

    Förresten… jordbävningen ifjol var ”bara” 4.5 och jag höll ju på att ramla ur sängen som det skakade i lägenheten då…. hade somnat och fattade ingenting. Nu var den ännu starkare och jag märkte på katterna när jag kom hem att de var fortfarande lite skrämda… Meisje var spänd och ”grinade” när jag plockade upp henne… Jag kan alltid märka på henne om det vart nånting, då blir hon som vanligt igen och återigen avslappnad när hon fått en kram!🙂 (Hon är ju både Missans, min och makens bäbis här…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: