Skip to content

Ta seden dit du kommer

02 oktober 2008

Efter fem år i Staterna är det 1 sak som jag fortfarande har svårt med. Jag tycker t.o.m. det är lite pinsamt. Ändå förväntas man göra det, vare sig man är nöjd eller inte. På biltvätten, hos hårfrisörskan, på restaurangen… På det sistnämnda stället brukar jag låta maken göra det, eftersom han oftast är med mig då, så när jag är med en kompis istället blir det desto mer ovant igen. Nä, ibland är det så svårt att ta seden dit man kommer: iallafall det här med att betala dricks! Allting kostar redan sååå mycket från början, så lämna dricks kan kännas i plånboken (15-20% bör du räkna med).

Här nedan följer ett par dagsfärska exempel på mina misslyckanden:

g

Idag for jag först på biltvätten vilket är nåt vi sällan gör eftersom det kostar en del. Men nu var bilen så smutsig att jag inte orkade dona med det själv.  Biltvätten kostade hela $30 (säg inget till min man!). Jag hoppade över att ge dricks och mäkta förvånad blev killen som sen överlämnade min bil.  Man ska som god amerikansk medborgare betala dricks, för att killarna på biltvätten ska kunna få ihop till en skälig lön.

Jag åkte iväg med dåligt samvete, för de stackarna tjänar ju bara minimilön. Dock skulle jag gärna se ett gott jobb gjort… Jobbet var halvsjaskigt, då småskräp låg kvar, sot på bakluckan och tvättautomaten var tydligen trasig idag så det tog en timme. ÄH! Med vilka ursäkter som helst, men sanningen är: Jag är helt enkelt inte van med att ge dricks, det känns såååå konstigt!! Sånt här funkade säkert bra på 80-talet, när allting var billigare och folk hade mer pengar (på sig), då är det enkelt att ge ut 6 dollar extra av simpel vana.

Därefter hos frisörskan på JCPenney, landade summan på $163 dollar för klippning och färgning, vilket blir 1,141 svenska riksdaler. Inte billigt!! Enligt kassören borde den snälla frisörskan haft $32 i dricks (20%), men nu blidde det bara $17 så att slutsumman som skulle dras från kontot stannade på $180.

Vet ni förresten vad 32 dollar räcker till? En biobiljett kostar 10 dollar och en restaurangmåltid kostar 20 dollar. Dom resterande två dollarna kan du lägga på resturangbordet som dricks, but be aware – det fattas två dollar för att det ska bli 20% dricks – oavsett om maten föll dig i smaken eller ej!! Lyckligtvis har jag än så länge inte hört om tip på bio …


P.S. Grejen är att oftast tar maken ta hand om allt sånt som jag är ovan med, och då bryr jag mig inte vad han gör eller betalar… Han vet ju vad som gäller. Så när killen i kassan hos frisören frågade om jag själv ville ge frisörskan dricksen eller om han skulle göra det, ville jag hellre att han gjorde det…  Om det är verkligt behövande människor utan arbete har jag inga problem, t.ex. då jag hade pantat alla mina plastflaskor och såg en hemlös stackare som drog runt med en kundvagn samlandes på detsamma och som blev jättelycklig över att få mitt kvitto han kunde casha in.

Vi får se… det blir väl naturligt för mig snart det här också… hoppas jag! Så när jag är hemma i Sverige kan ni räkna med dricks, för det kommer att ske med automatik! 😉

One Comment leave one →
  1. 04 oktober 2008 23:55

    Det förstår jag måste kännas väldigt skumt för en svensk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: