Skip to content

Alla behöver vi en vän i nöden

10 november 2008
tags:

Vet ni, när ens eget liv är jobbigt, det är då man ska glömma sig själv och hjälpa andra. Jag har ju just börjat på ett nytt jobb och jobbar stenhårt, vilket ett par kollegor inte gillar. Pga deras behandling var jag otroligt nere både fredag och lördag, men så på söndag bad en kompis mig att komma med henne till sjukhuset (just det, sjukhuset jag jobbar vid! konstigt att va där igen på en söndag..) och besöka en kompis till henne som legat inne en vecka för magsår och nåt annat, tarmcancer tror jag.

Min kompis bad mig säga en bön innan vi gick in, och det gjorde jag. Sällan har jag känt ett sånt behov av att en bön sades för en annan person, än just under denna bön! Jag hade m.a.o. inte ens träffat tjejen ännu, men kände att hon behövde verkligen denna bön och att den hördes av vår himmelske fader.

Tjejen var 38 år, men såg ut så nedsliten och avmagrad ut att hon liknade minst 45 år. Liten och undernärd. Och full av ilska, oro och ångest. Vi hjälpte henne till ett rum på andra sidan av the valley som hon nu skulle börja hyra och vi tog även dit hennes grejer, det lilla hon hade. Hon blev lite lugnare sen hon fick lämna sjukhuset. Men hon är ensam, säger att hon har inga kompisar, inga pengar… Jag ringde henne under lunchen idag och hon skulle få besök av en sköterska som ska komma en gång i veckan tills hon är frisk igen. Vi ska dit med DVD-filmer så snart vi kan, maken har ju samlat på oss en hel del med det som vi kan låna ut!! Se, helt plötsligt fick jag annat att tänka på än att bry mig om elaka kollegor!

Så, glöm dina egna problem; det finns alltid någon som har det värre och det är verkligen bättre att hjälpa dom och glömma sig själv!

2 kommentarer leave one →
  1. 11 november 2008 13:43

    Visst är det så! Men jag fick en annan komihåg grej idag, Att vi måste våga säga nej när vi inte orkar!!! Inte slita ut sig utan att verkligen ta hand om oss själva oxå! Om man gör det DÅ tror jag att man kan hjälpa andra på rätt sätt… Hoppas du förstår vad jag menar!?? Av erfarenhet vet jag att det är lätt att ”hjälpa för mycket”… Kul att du ändå fick annat att tänka på… Kramen

    Ja, du har rätt… min man är den som inte kan säga nej till folk; där balanserar jag det ganska bra tror jag. Kanske din är motsatsen till dig också? Och min bil funkar inte tills vi bytt batteri, så jag har inte kunnat ta mig nånstans, kanske lika bra det just nu! Men jag fick iaf lite perspektiv, det behövdes!!

  2. Kin@ permalink
    12 november 2008 10:10

    Vilken fin insats…
    jag kan göra som du, hjälpa andra även om jag mår pest, MEN då blir jag liksom ut dränerad…

    Önskar att dina arbetskamrater blir snällare mot dej!

    kramiz

    Hej Kin@, ja man måste hitta den där balansen, för först och främst måste man ju hjälpa sig själv… Imorse kände jag att det enda rätta var att stanna hemma idag och försöka samla energi. Det var otroligt dränerande att vara på jobbet igår, jag kände mig helt svag och urlakad när dagen segade sig mot sitt slut. Det är dränerande att ha illviljande avundsjuka människor i sin direkta omgivning… Jag behöver lära mig att sätta upp den där osynliga ”skölden” mot sånt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: