Skip to content

Min barndoms jular

23 december 2008

Jul, jul, strålande jul… När man sitter så här, kvällen innan julaftons morgon, så fjärran från sitt fädernes land, så dyker minnen från barndomens jular upp som ett brev på posten junkmail i yahoo. Vad är det egentligen med julen som man saknar? Säkerligen är det traditioner som man skapar med sin egen familj och släkt! I Sverige ser traditionerna rätt annorlunda ut än dem man skapar här, där jag nu är. Även fast Kalle Anka & company ju kommer ifrån USA, så sitter inte amerikanerna och tittar på Disneyrepriser varje år den 24:e december. Men detta lilla amerikanska avbrottet gillar vi svenskar så mycket, att det blivit en helsvensk tradition! Psst! Detta skulle kunna inkorporeras här hos mig också, om någon vänlig själ i fäderneslandet kunde spela in det på DVD och skicka över..? 🙂

Jag minns en gång när jag var en liten fyraåring och vi firade julen ute på landet hos mormor och morfar. Det var kallt, tjockt med snö och alldeles mörkt ute. Av nån anledning dök min mormor (och inte morfar) upp utklädd till Tomten och jag minns hon lät lite besviken när jag avslöjade henne, och sa att det var ju mormor! Men jag kanske inte förstod att hon var Tomtemor? Jag fick iallafall en liten tvättmaskin för barbiekläderna som jag tyckte var såå intressant eftersom man kunde hälla vatten och såpa däri! Oj vad skoj det skulle vara om man kunde hoppa tillbaka till då-et och återuppleva hela den dagen och kvällen, för så mycket annat är ju glömt! En julafton ute på landet i Norrland är väl något av det härligaste man kan få uppleva!

Ibland brukade jag sitta längst uppe i trappkrönet på andra våningen och spana ner på mormor och morfar, jättetidigt på morgonen, när de drack sitt morgonkaffe nere i köket och ingen annan än dom var vakna. Dom visste nog att jag satt där, men jag trodde såklart att ingen upptäckte lilla mig…

Jag minns även en jul hos de tio år äldre kusinerna. Jag och brorsan fick de flesta julklapparna och vi hade så skoj och sprang runt, runt i lägenheten och jagade deras svarta lilla pudel som hette Nappe. Well – Nappe hade lika kul han med, han jagade ju oss också!

Sen har många jular firats hemma hos far och mor, oftast med farmor och mormor och mostrar. Jag minns tydligt hur skoj det var när jag som 5 ½-åring hade en liten kusin som jag tänkte skulle passa helt perfekt i min relativt nya dockvagn – och jag fick ju ha han där en stund efter viss övertalan av kära moster! Hihi! Lillkusinen var bara tre månader då, stackarn, bara lite större än min docka. Numera tror jag inte ens hans ena fot skulle passa in i den där bruna dockvagnen…😉

Jul och barn hör ihop, antingen om man är barnet självt eller har barn runt omkring sig. Vi firar ju också julen till minne av ett alldeles särskilt barn; Jesus Kristus. Förhoppningsvis är också detta den sista julen utan våra egna barn, som vi hoppas ska kunna ge lika fina julminnen när tiden lider. Som bekant är tiderna något som alltid förändras, men helst inte traditionerna! Jag tror att vi än en gång ska kunna fira en traditionell svensk jul ute på den norrländska landsbygden, där mina barn kommer att bli dem som smyger sig upp tidigt på morgonen för att spana in deras mormor och morfar dricka sitt morgonkaffe nere i köket… Enda skillnaden är att deras morfar inte kommer att behöva gå ut i kylan för att pyssla med djuren ute i lagårn, utan han kan stanna inne och leka med dem!

Vilka är dina julminnen? Berätta du med, vetja!🙂
GOD JUL PÅ ER ALLIHOPA!!

tomten

3 kommentarer leave one →
  1. 24 december 2008 01:52

    Jag kommer ihåg att våra familjer åt julgröt hos varann på morgonen, vilken av mornarna det var är jag inte säker på å att vi fick julklappar då! Sen kom jag ihåg när tomten varit å lämnat en spark till mig, oj, vad glad jag blev!!!! Nu är det hög tid att göra sig i ordning. Det tar ju lite längre tid nu när man inte är så rörlig av sig… Vill i alla fall önska er en riktigt God Jul!!! Kramar från ett julvitt Umeå, M&M

  2. 25 december 2008 09:07

    Ja just det, ja! Det var så mysigt! jag undrar om det var på julaftonsmorgonen, så minns jag det iallafall. Vilken fin idé av våra mammor att göra så! Nånting vi kan ta efter, när det blir möjligt!

    Kram!

  3. Ulla-Märta permalink
    26 december 2008 12:12

    Hoppas vi får uppleva en jul på landet tillsammans alla barn o barnbarn. Det är en Farmor/ mormor Farfar/ morfar önskan också. Där på landet har vi goda möjligheter att vara många. När jag var barn var vi många vid julbordet…men vi var ju tvugna att vänta på denna jultomte.Pappa o mamma skulle ju göra bort i ladugården först..sen var det julklappautdelning..en gång hade vi beställt att det skulle komma en tomte med släde. Ja vi väntade och väntade…Till slut så började vi dela ut klapparna och när vi var nästan färdiga ..dåå kom tomten.Snabbt fick vi tillbaka julklapparna i säcken och ställde den i ”farstun” så att tomten skulle ha nåt att göra…Vi skrattade alla och tyckte vi hade gjort det bra,att hinna samla ihop alla klappar påså kort tid…Vi får ha det i åtanke om att fira jul tillsammans på landet nån gång i framtiden. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: