Skip to content

Livet på landet… nästan!

31 maj 2009

Ikväll har vi varit till nya stället vi ska bo på! Ägaren har redan gett oss nycklarna till huset så att vi kan börja flytta över grejer. Fint ska de bli! Han vill helst bygga om hela huset, göra större kök, badrum och sovrum samt höja taket men jag vill nog hinna bo in mig först innan det blir en massa byggdamm överallt… Så vi ska börja med att fräscha upp stället fram till den 15:de innan vi flyttar in, med nytt golv och ommålning, eftersom förra hyresgästen rökte därinne… (suck!) Maken har väl några killar som kan hjälpa till, men målningen går nog fort eftersom vi har gjort det förut tillsammans i betydligt större hus. Vi slipper betala hyra tills dess, så det är väl värt det för oss att vi inte betalar dubbla hyror någonstans! Vi har en egen bakgård med högt staket runt, insynsskyddat. Där hade jag tänkt så gräsmatta, plantera minst ett citronträd och några fina plantor och örter. Katterna får gå in och ut hur de vill via egen kattdörr som leder direkt till den inhägnade bakgården.

Nedan får ni en ”sneak-peak” på vår nya lya, sett ifrån lusthuset där vi satt ikväll – mycket (o)gräs va; det är en fiskdamm nedanför allt gräset till vänster:

sneakpeak

Annars har jag väl inte så mycket för mig nuförtiden, jag far ut och springer 3-4 gånger i veckan för att må bra. Det bästa jag vet är en springrunda uppe i skogen där det är backigt och kuperat så man får rusha igenom upp och ner. Och även efter vi flyttat kommer jag att kunna springa i bekanta områden om jag tar bilen och kör tio minuter hemifrån. Annars kanske jag kan ta med en av ägarens stora hundar på en springtur?? Dom har en schäfer som är hur snäll som helst, men som iallafall skulle avskräcka de flesta från att hoppa på mig.

Och varför skulle nån hoppa på mig då, kanske du undrar? Ja, så är det ju nuförtiden, man kan tyvärr aldrig vara helt säker. Jag köpte faktiskt pepparsprej i fjol som man kan ha på nyckelknippan, men än så länge har jag inte tagit med den på springturen. Det var ju en kille som cyklade upp mig och skällde på mig att jag hade sprungit på ”hans” gräsmatta (vilket inte var hans, det var allmänt område) och gjorde antydningar att han ville slå mig, han följde också efter mig en bit. Det som hjälpte då var att jag skrek tillbaka så högt jag kunde att han skulle lämna mig ifred. Jag vet inte varifrån jag fick min starka och mörka röst, men jag blev då otroligt arg, och det fick fart på honom så han vände om med cykeln därifrån han kom. Sedermera har jag läst att män sällan ger sig på kvinnor som skriker högt och sparkar ifrån sig. Och har jag med mig en schäfer blir det nog ännu säkrare!🙂

One Comment leave one →
  1. 01 juni 2009 00:16

    Vad kul för er att ni snart flyttar!!😉 Det kommer säkert bli hur bra som helst!!
    Schäfern låter som en bra idé när du fär ute å springer. Mig veteligen så ska det mycke till innan nån ger sig på en tjej med en schäfer!
    Kramen, Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: